Debattartikel: Hur länge kan lärarutbildningen ignorera skolans nya verklighet?
Lärarutbildningen styrs av mål som inte tar höjd för den tekniska verklighet som redan präglar klassrummen. Nya lärare möter frågor om artificiell intelligens första dagen i yrket men har inte fått redskap för att hantera dem. Det är inte ett individuellt problem utan ett systemfel.
I dagens skola möter lärare frågor om artificiell intelligens redan vid undervisningens start. Hur AI får användas, hur elevtexter ska bedömas och vad som räknas som självständigt arbete blir snabbt centrala frågor. Trots detta saknar många nyexaminerade lärare vägledning, eftersom dessa frågor inte haft någon självklar plats i lärarutbildningen. Detta är inte ett individuellt misslyckande utan ett strukturellt problem i hur utbildningen är utformad.
De nationella examensmålen betonar pedagogik, ämneskunskaper och planering av undervisning men nämner inte artificiell intelligens. Det finns inga krav på att lärarstudenter ska förstå eller hantera AI i undervisning och bedömning, trots att elever redan använder dessa verktyg. Vi examinerar alltså lärare för en skola som inte längre existerar.
Universitetskanslersämbetet, UKÄ, konstaterade i rapporten Artificiell intelligens och högskolans utbildningsutbud från 2024 att artificiell intelligens skapar nya kompetensbehov och att svenska lärosäten behöver anpassa sina utbildningar för att möta utvecklingen. Trots detta saknas fortfarande tydliga krav i lärarutbildningens examensmål, vilket förstärker glappet mellan utbildning och skolans verklighet. Sammantaget pekar både myndighetsanalyser och skolans praktik i samma riktning, medan lärarutbildningens styrning fortfarande släpar efter.
Vissa lärosäten har försökt möta utvecklingen genom att införa moment om digitalisering och AI, medan andra saknar innehållet helt. Ett exempel är Linnéuniversitetet, som tagit fram en särskild programstrimma med fokus på digitalisering och AI inom lärarutbildningen. Efter dialog med ansvariga framgår dock att denna är icke obligatorisk, inte genererar högskolepoäng och nu dessutom pausas eftersom studenternas deltagande varit lågt. Där sådana moment förekommer är de ofta valbara snarare än obligatoriska, vilket sprider signalen att kunskap om AI inte betraktas som en central del av läraryrket trots att skolans vardag redan kräver det. Resultatet blir att två nyexaminerade lärare kan möta elevernas användning av AI med helt olika förutsättningar, trots att deras yrkesuppdrag är detsamma.
Skillnader i förberedelse påverkar hur lärare bedömer elevtexter, arbetar med källkritik och hanterar AI verktyg, vilket i förlängningen påverkar likvärdigheten i skolan. När lärare saknar samma grund växer skillnaderna mellan elever snarare än minskar. Samtidigt förändrar teknikutvecklingen undervisningens villkor och professionens uppdrag. Nya verktyg och etiska frågor kräver digital förståelse, men lärarutbildningen har i stora delar behållit samma form som tidigare. Resultatet blir osäkerhet hos nyexaminerade lärare och en svårare övergång till yrkeslivet.
Det behövs en tydligare nationell samordning där lärosäten, relevanta myndigheter och huvudmän säkerställer att lärare examineras med kunskap som motsvarar skolans verklighet. Examensmålen behöver utvecklas så att AI relaterade frågor ingår i utbildningen. Detta handlar inte om teknik utan om att rusta lärarkåren för sina faktiska uppdrag. Detta är inte en fråga som kan lösas genom enskilda initiativ. För att lärarutbildningen ska komma i takt med skolans verklighet krävs att regeringen tar ansvar för att se över examensmålen, genom den ordinarie processen med statlig utredning, remissrunda och proposition till riksdagen. Inom denna ram har Universitetskanslersämbetet och Universitets och högskolerådet en granskande och analyserande roll, medan universitet och högskolor ansvarar för att omsätta uppdaterade mål i utbildningarnas innehåll. Utan en sådan sammanhållen styrning riskerar skillnaderna mellan lärare och mellan elever att fortsätta växa.
Hur länge kan lärarutbildningen ignorera skolans nya verklighet och ändå förväntas leverera lärare som är redo att möta den redan i dag? Om vi värnar likvärdighet och kvalitet behöver utbildningen spegla dagens klassrum. Detta är inte en framtidsfråga utan en fråga för nuet och den kräver handling innan nästa generation lärare ställs oförberedda inför samma verklighet.
Referenser:
https://www.uka.se/om-oss/nyheter/nyhetsartiklar/2024-04-04-ai-skapar-nya-kompetensbehov---hogskolorna-behover-anpassa-sitt-utbildningsutbud
https://lnu.se/mot-linneuniversitetet/Organisation/lararutbildningen/utbildning/programstrimma/#:~:text=Vad%20%C3%A4r%20programstrimman%3F